Och hon gräver i fickor och stjälper ut vinet och blundar framför spegeln och håller för öronen mot skratten hon hör när hon går:
Ta hand om er och god fortsättning, som man så fint säger!


Allt är drömt, allt är gjort, allt är redan sagt / allt är tänkt, allt är upptäckt och kartlagt:
Och dom säger att stan har blivit tyst och ful och öde älskling / att det kommer bli en lång kall vinter / jag har lärt mig att saknaden är värst när någon har sovit som ett barn / genom en iskall vinter / du är min hjälte för du vågar vara rak / du är min hjälte för du är precis så svag som jag / och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen / och du känner att staden är precis som staden alltid varit / i väntan på en lång kall vinter / och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland / genom en iskall vinter / du är min hjälte för du vågar vara rak / du är min hjälte för du är precis så svag som jag / och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen / du är min hjälte för du vågar vara rak / du är min hjälte för du är precis så svag som jag / och hjälp mig jag behöver dig igen igen igen.

Och visst bor det ett skrik någonstans i ditt lugna, tysta liv / en vild fantasi som dränks i lådvinsnostalgi:
Egentligen har jag ingenting och precis allting att säga, att berätta för er.
Jag börjar så här:


Den 4:e november la jag mig på mage. Hon sa att det var bäst så. Frida var med mig. Men hon behövde inte hålla min hand den här gången. Det är som att man vänjer sig vid smärtan och till slut gör det inte ont längre. Och sedan var den mest betydelsefulla sången någonsin ingraverad i min hud.

Sedan köpte jag fodrade Dr Martens för att inte frysa i hjäl denna vintern med.

Och jag läste ut "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" fortare än någonsin och den var helt, helt fantastisk.






En annan dag städade jag min lägenhet.

Och en kväll firade vi att Bella bor så himla, himla fint nu.

Söndagen efter köpte jag ett nytt läppstift från Mac (bästa bästa bästa).

En annan dag stod jag på Liljeholmsbron.

En dag, eller kanske två tre fyra var jag ganska vilsen.

Och en fredagskväll såg jag, Ida och Karin Bon Iver på Annexet. Det var så fantastiskt att det ej går att förklara med ord. Helt, helt magiskt.

Och många kvällar har vi dansat på Debaser Slussen. Vårt andra hem, som vi brukar säga. När klockan är mitt i natten är man glad då tunnelbanan går om 2 min.

En dag fyndade jag fina saker.

Och en annan dag hade jag uppsatt hår.

Och en fredag steriliserades min älskade Sigrid och fick gå runt med stödkrage. Hon ser så rolig och gullig ut i den, tycker jag. Själv avskyr hon den nog över allt annat.

En lördagskväll tillbringade vi hemma hos Frida och Hugo med en massa bra personer. Vaniljrom, rödvin och snus. Som en dröm.

Och keso är nog det jag ätit mest av den här hösten.
Det var kanske allt,
eller ingenting.
Egentligen.
Fyra veckor kvar till jul och adjö så länge!
Och han blir tjugoåtta nästa år / tänkte att han tar studenten innan dess om det går / om det går att ta sig upp efter så många år:
Jag har en liten bok. Det är en grå kanin på den. Jag hade kaniner överallt, tyckte han. Till och med där. Till och med på den lilla, lilla boken där jag skrev ned mina hemligheter hade jag en kanin. De är fina, sa jag. En gång hade jag en riktig kanin. Han hette Rasmus och var vit med svarta prickar. Jag har ett ärr på bröstet som kommer från honom och hans klor för tio år sedan.
Daterat i den lilla, lilla boken med kaninen på den 12/6-2011:
”Nu har jag lyssnat på The Magnetic Fields – Yeah, oh yeah fyrtiofem gånger sedan i går. Det gör så fysiskt ont att någon skulle kunna slå mig hårt nu utan att jag kände någonting. Det enda som känns är det här. Det enda som gör ont är det här. Du och jag. Att det inte går längre."

Håll i mig -

My heart goes like: bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp-a-bomp! Can you hear the beat of my heart?
Topp tre bästa jag har sett och hört någonsin.

Jag sjunger samma sak som Springsteen nu / om hur min bästa vän hittat en ny väg ut / någonting nytt att brinna för / inga bakgator tills vi dör:

Svept och gömd i filtar / plast, nylon, cellofan / min mun vid termometern fuskar mig febersvag / och det känns som om jag glömt någonting kvar:
Jag är inte paniken i bröstet när jag välkomnar hösten tjugohundraelva och mina ord existerar inte längre här just nu, men på lilla Twitter finns jag och där heter jag iamroslyn. Alltså: twitter.com/iamroslyn.
Jag hoppas att hösten behandlar er väl, fina ni!

Jag håller andan med dig, för jag vet hur du känner:

Jag åkte till Borlänge och såg The Strokes efter alla dessa år och mitt tonårshjärta slog dubbla slag.

Varit i min sommarstad och känt den där tryggheten.


En dag i juni gjorde jag illa handleden på något märkligt sätt, men det hindrade mig inte från att dricka rödvin. Jag tror att vi kan kalla den här sommaren för rödvinssommaren.





Och så satte vi oss i min lilla bil med tusen förväntningar och regnet öste ner men när vi väl var framme i Hultsfred sken solen. Allting för att äntligen få se Morrissey och det var precis så fantastiskt som jag hade försökt föreställa mig. När det blev natt sov jag i en bil med någon som jag skulle ge mitt hjärta till och dagen efter då vi var hemma igen kändes det som att vi varit borta i flera dygn. Ett dygn i Hultsfred och hundra intryck.


Världens bästa mat och en kväll ute i skärgården.




Så många fina timmar i Vitabergsparken med vin ur plastglas med de bästa av vänner.


Och x antal besök på Debaser Slussen och som vi dansat oss svettiga tills fötterna inte orkar mer. Kanske världens bästa grej.

Jag fick även veta att Sigge visst inte var en Sigge, utan en Sigrid. Men Sigge får heta Sigge ändå och är världens bästa katt och gos.








Sedan åkte jag till Budapest med mitt lilla jobb på konferensresa. Det var hur fint som helst och vi drack världens kanske äckligaste ungerska rödvin, jag köpte den finaste klänningen jag äger och åt langos för 13 svenska kronor.





I början på augusti flyttade jag och Sigge till en liten, liten etta som jag trivs så himla bra i.

Och så var min lilla semester slut och jag var "vålkömen til sirkusen" och herrejösses så mycket jag saknat mina förskolebarn.



Ännu en fin kväll i Vitabergsparken.

Och jag blev expert på att få middagar att se ut precis som frukost.


Vårt Stockholm blev kallare.


Hej hej.

'2 steg från Håkan' visades i Rålis och jag valde dagens lilla klädsel med omsorg.




Det var väldigt fint.


Hornstull och jag vann minsann 75 kronor.


Vin och prat i timmar hemma hos Jonna och en söndagsmorgon med Sigge.




Popaganda och ett tack och adjö till sommaren tjugohundraelva.



En sista kväll på Debaser.


Och så var sommaren verkligen slut på riktigt och jag köpte någonting jag drömt om i flera, flera år.

Nu säger jag hej till den här hösten.
Och jag ska skydda dig med kroppen min, luften svider när vi andas in:
För all kärlek behöver inte dö.

Knyter mina skor och går tillbaka in igen, sitter här på sängen tills du ber mig att gå hem:


Jag har sagt hej till Uppsala för första gången någonsin.


Ätit stark, stark mat en fredagkväll.

Klappat på finaste Stina.


Poserat lite halvlöjligt så där och sa adjö till lilla rakluggen för ett litet slag.


Åkt buss i tjugo minuter till en magisk plats och hämtat Fridas marsvin.

Fikat på String.

Gått till mataffären.

Haft på mig mina bästa sommarskor trots att det bara är april.

Tittat på roliga djur.


Druckit vin och blandat drinkar med världens finaste vänner.

Gosat med min Sigge och fnissat åt honom när han jagat flugor.

Och jag älskar fortfarande den här personen så mycket att jag blir alldeles galen.
För du och jag har sett en del och känner till varandras fel, törs jag säga att vi har varandra, törs du lägga kinden i min hand:
Tills dess:


Och så blir det varmt och vår i luften. Men dagen efter är det precis lika kyligt och dimmigt som tre dagar tidigare. Då tänker jag på allt fint vi ska göra när det går. När det är sommar och varmt och helt fantastiskt mest hela tiden.




Som telenäten drömmer om svalorna i vår:
I just mars kan det hända precis vad som helst. Det kan snöa, töa eller helt enkelt bara vara. Längtar lite som en galning till den fin, fina månaden april och lite så här har mars sett ut genom min telefon:
Den återkommande måndagsutflykten med mina fina förskolebarn till Djurgården. 
Och sedan tillbaka till Gamla stan förstås. Att jobba just där är lite som en dröm vareviga dag. 
Kunna ha på sig vårjackan utan att nästan frysa ihjäl.
Fina spelningar på Hornstull Strand.

Promenader på Söder. 
Behöva duscha Sigge efter att han rullat sig i vatten blandat med jord. Arg kisse. 
Pyssla lite på jobbet.
Och om man heter Agust; bli lite sur över sportresultat som ej gick som man egentligen önskade. 

Besökte Naturhistoriska. 
Jag och Agust bjöd över fina vänner på middag, som ett tack-för-senast, och sedan for vi vidare. 
En liten promenad till och ack så jag älskar min nya tygpåse.
<3
Mys med Bella och Fridis.
Stockholms, i mitt tycke, finaste kyrka; Sofiakyrkan. 
<3
Och nu får vi hoppas att våren är här för att stanna.
I know we are going crazy, but I need you now:
I somras såg vi samma band tillsammans på Emmaboda.
I går såg vi de igen på Hornstull Strand.








Men jag slåss för dig på den här stans Colosseum:


